Ensamvargen...

Igår på jobbet så fördrev jag tiden med att Googla en massa. När jag egentligen skulle han som jag jobbade åt i Australien så hittade jag en arbetskamrats resedagbok. Den var på tyska så jag förstod ju inte så mycket...
Men där fanns namnen på alla dom vi jobbade med så jag förstog ju att det var en liten "person-beskrivning"...
Jag var då "Josphine, nette Swedein (typ?), aber eher Einselgängerin". Ja jag gick och funderade hela dagen och på kvällen förärade jag Julia med ett sms och bad om hjälp med översättning.
Förklaringen kom och det var väl kanske inte riktigt så man jublade av glädje...
Svaret (översatt till svenska): "det beskriver en person (kvinnlig) som hellre är ensam än i grupp, en person som normalt inte har mycket kompisar"
Yahooo, tänk att få en sån beskrivning va, va va?????

Nej, nu ska jag inte vara sån för helt fel är den faktiskt inte. Jag gillar att vara ensam, det har alltid varit så. Min ensamtid tar mycket tid i mitt liv. Och jag har inte så många kompisar, även om ni kanske kan bli lurade att tro det om man kollar på Facebook... Men dom få kompisar jag håller mig med är enbart eliten och det finns en jäkligt massa ytliga kontakter men det räcker liksom så. Det känns rätt bra att inte behöva vara en sån där bekräftelsemänniska som måste omge sig med ett helt harem 24/7.