Länge sen...

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade.

Jag kan meddela att ca 1 timme efter förra inlägget så stannade pelletsbrännaren igen. Men då fick det vara så tills pappa kom hem från Thailand. Turknuttarna åkte hem bara några timmar innan demonstranterna intog flygplatsen i måndags! Eller tisdags, eller hur det nu var.

Idag har jag gjort ännu en pellets-insats. Dock något enklare, bara att hinka i 600kg i farfars förråd. Med lite hjälp av Jens så gick det som hejsan. Har skitont i ryggen nu bara.

Imorgon blir det 40 årsfest, det ska bli kul. Jag hoppas vår lilla "kupp" går hem! Jag tror presenten blir skitbra faktiskt!!!

Idag laddade jag hem Skype till datorn. Det gick skitsnabbt! Och sen när syrran ringde så skulle jag skynda mig att koppla i hörlurarna, men sen upptäckte jag att jag behövde ju inte dom för dethördes ju ändå, och hon hörde mig. Nån sorts inbyggd funktion på datorn, jag känner mig himla modern! Men hon hade web-cam på sin och det hade inte jag. Så nu har jag sett deras lägenhet, eller rum eller vad man ska kalla det...

Nu håller jag på med en julklapp =) Jag hoppas det inte är alltför krångligt...
Jag har redan börjat fila på rim till klapparna oxå, det är rätt kul. Dom blir rätt konstiga menmen... Fast jag har inte köpt några klappar än...

Nu ska jag fortsätta med julklappen och fortsätta sända mina tankar till min Käraste som är lite skadad.

Sotaren

Ännu en härlig kväll med en icke fungerande pelletspanna....

Utrustad med matsked, tops, sop och askhink började jag peta ut sot ur pannan. Frida föreslog att vi skulle sota ur med hjälp av en hårtork, men den idén förkastades ganska snabbt.
Det tog en stund men nu är pannan ren och fin och går som hejsan!
Jag måste erkänna att jag är rätt bra på sånt här =)

Eftersom jag snart är arbetslös så kanske man ska starta en "Josses pelletsbrännarjour"?

Lite bilder

The weekend

Jaha, så var nästan denna helg slut också...
Igår efter jobbet åkte jag till Sundsvall till Cicci, mycket mycket trevligt att träffa henne igen!!! En liten fest blev det och det var himla kul att träffa Marlene och Stefan från klassen igen! Det blev lite vin och lite bål och rätt mycket charader, sen en snabbutgång på kåren där vi samsades om legitimationerna...
Imorse blev det lyxfrukost och lite Boondock Saints =) sen åkte jag till Alnön och träffade mitt lilla favoritkusinbarn, sötaste ungen i världen! Sen åkte jag hem till Viksjö för att mötas av ett 14 grader varmt hus.
Men jag sotade ltie i pelletspannan och rengjorde lite och sen funkade pannan igen, nästan. Men efter lite läsande i manualen torkade jag av nån grej och sen funkade den perfekt. Alla lampor lyste grönt så jag for stolt iväg till farmör för lite middag.
Kom hem för 2 timmar sen och det är fortfarande lika kallt. MEn jag hade stängt av nån kontakt som skulle vara på så nu kryper värmen långsamt uppåt.
Snart kan jag nog ta av mig filten, mössan, vintervästen och halsduken... och katten som sitter innanför filten och fryser.

Jag har blivit utmanad av Cicci
Här är reglerna:

1. Länka till den som har taggat dig!
2. Berätta 7 personliga sanningar om dig!
3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!
4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så de uppmärksammar att de blivit taggade!

Sju sanningar om mig.

1. Krångliga saker får mig hellre att ge upp än försöka förstå.
2. Jag är väldigt blyg, faktiskt.
3. Jag tycker inte om när folk läser saker jag skrivit.
4. Jag älskar att lösa logiska problem (räknas inte till krångliga saker...)
5. Jag gillar att vara ensam, oftast...
6. Jag är en jävel på att "koka soppa på en spik".
7. Jag väger 65kg, men dubbelhakan är borta iallafall...

Jag utmanar. (fan vad svårt, jag har inte så många kompisar =)

Syster-Yster
Lena
Friday
Julez-man
Titti
Frida B
Suzanne

For Julia and Suzanne, a challenge (copy this and follow the rules...)

I was challenged by ............. (Josefine)
Rules

1. Link to the person who tagged you.
2. Write down 7 true things about you.
3. Tag 7 new persons in the end.
4. Write to the persons you tagged so they know you challenged them.

7 truths about me

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.

I challenge:

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.

Salamikorv

Ja, nu så är jag hemma från Funäsdalen. Det gick bra, har mest jobbat. Konstant sen i tisdags faktiskt. Är rätt slut... Ska jobba på lördag oxå, det känns rätt bra för då slipper jag nästa helg då jag hoppas på att få träffa Lars!
På lördag blir det även födelsedagskalas hos Cicci som fyllde år förut, det ska bli kul. Vi har ju inte setts sen jag kom hem från Australien!
En rolig present har jag inhandlat oxå =) Lite udda kanske, men kul....

Igår kom grannflickorna å knackade på, dom ville sälja korv för att få in pengar till sin klassresa. 42 centimeters salamikorv. Nej, vi var inte i stort beov av en sån. Men om nån som läser här är intresserad så har jag kontakterna!

Dagen som varit

Idag började jag med hotellfrukost på Hotell Funäsdalen, ett av de finaste hotell jag varit på tror jag.
Sen blev jag hämtad och skjutsad till arbetsplatsen. Där har jag räknat grejer och ställt i ordning och håller tummarna för att jag har en chans...

Gårdagens mest(?) givande möte

När jag satt och väntade på bussen till Sveg satt en gammal man bredvid mig. Ca 80-90 år, han hade precis lyssnat när jag förbannat mig över Östersund till pappa i telefonen.
Han frågade om jag möjligtvis var från Sveg, det var han.
Han hade varit på sjukhuset, stackarn hade åkt hemifrån 6 på morgonen och fått vänta på sjukhuset hela dagen på nån apparat som skulle undersöka hans mage.
Han hade väldiga problem med sin mage efter en stroke för 6 månader sen.
Han hade väldigt svårt att gå på toaletten fick jag veta, ungefär 5 dagar brukade det gå mellan skitningarna. Ehhh jaha, sa jag.
"Du vet, det svåra är ju att trycka ut det". Jaaaaaha, sa jag.
"Det är ju inte som när man var frisk då man bara kunde sätta sig på skithuset och göra det man ska". Neeehej, sa jag och hoppades att ingen lyssnade till vårt samtal.

Gubben beskrev sig själv som en som alltid hjälper andra (och det är säkert sant, han erbjöd sig att hjälpa mig med väskorna men jag avböjde, han kunde knappt ta sig in i bussen).
Köra bil fick man ju inte heller när man haft en stroke. "Men det gör jag ändå sen några veckor tillbaka". Mhmmm, sa jag.
"Första gången körde jag rakt in i garaget, men där tog det stopp!". Ja förmodligen om man glömmer öppna garagedörren.

Men han var snäll, det var han. Sen hur intressant samtalet var var en annan sak...

Veckans värsta dag

Brukar ju alltid vara måndag, och så var det även den här veckan.

Jag åkte hemifrån 08.20, till jobbet för att hämta grejer. Drog de förbannade åbäkena till väskor genom gruset men kom fram till slut.

Sen tokåkte jag och pappa till sjukhuset för att införskaffa åksjuketabletter (varför har jag som alltid åkt buss börjat bliva åksjuk?).

Bussen mot Sundsvall gick smärtfritt och jag var framme vid 10.15. Det var lite bökigt att få ut väskan ur bagageutrymmet eftersom luckan ville ramla ner hela tiden. Det slutade med att jag blev skitig och oljig.

Sen promenerade jag i sakta mak mot tågstationen och gjorde vinterns första praktvurpa utanför Texas... Ajajaj, det känns i handleden idag.

Sen satt jag mig på perrongen och väntade på tåget. Klockan blev 10.52 och inget tåg. För det skulle ju inte gå förrän 11.52.

Så jag åt och satte mig inne och väntade istället.

Sen gick allting smidigt fram till Östersund (förutom att dom märkt alla vagnar med 1 och 2 och jag skulle sitta i nr 6...).

Klev av i Östersund 14.00 och där skulle jag vänta i 2 timmar. Så jag låste in grejerna i ett bagageskåp (som åt upp en femma för mycket och inte ville låsa sig) och vandrade mot stan. Hittade en Thai-restaurang (dyrt och det smakade inte superbra).

Sen gick jag tillbaka till tågstationen och fick syn på busshållsplatsen, 164 Funäsdalen, perfekt alldeles bredvid! Så jag väntade inne tills 15.45 (bussen gick 16.00) och gick sedan ut, för att upptäcka att det bara var vissa avgångar som gick därifrån. Så jag sprang in på tågstationen och frågade om jag var fel. Ja såklart. Det stog ju även Östersund BSTN på biljetten. Och taxi hade 45 minuters väntetid...

Så det var bara att springa, en snabbkoll på kartan och jag gick det allra snabbaste jag kunde. Efter ett par kvarter frågade jag en kvinna vart bussen låg. "Du har sprungit halva stan fel", sa hon. Så jag sprang tillbaka, med min åbäken till väskor, och kom fram 7 minuter för sent.

Då var jag grinfärdig.

I informationen sa tjejen att jag kunde ta en buss till Sveg och sedan boka en anslutning därifrån. Jag bokade det och den skulle gå 21.10.

Bussen var tyvärr framme 20.00 och i stora Sveg var väntsalen låst. Så det blev en timmes väntan ute i klänning och strumbyxor.

Sen kom taxin och hon som körde var snäll och jag fick gå på toa på taxistationen.

Vid 23 tiden var jag framme i Funäsdalen och där fick jag bo på hotell, hur skönt som helst!

Sen sov jag gott vill jag lova! Men det tog ett tag att somna för jag var så arg på Östersunds stadsplanerare som inte byggde buss och tågstation på samma ställe. Och även på Östersunds bilister som inte stannar vid övergångsställena.

....

Idag är en dag då man bara skjuter upp saker... Lars har påbörjat hemfärden och jag borde ta tag i en del saker. Typ duscha, packa inför nästa vecka och städa rummet lite, men det är ju så mycket roligare att sitta här vid sin nya dator =) Lars tog med sig det "bredbara" (mobila bredbandet...) så nu slipper Friday och jag fajtas om internet-sladden.

Imorgon ska jag fara till den stora världsmetropolen Funäsdalen och jobba där ända till tisdag nästa vecka, det ska bli kul att prova på nåt nytt! Tur att jag har det "bredbara" så jag har nåt att göra på kvällarna också...