När jag satt och väntade på bussen till Sveg satt en gammal man bredvid mig. Ca 80-90 år, han hade precis lyssnat när jag förbannat mig över Östersund till pappa i telefonen.
Han frågade om jag möjligtvis var från Sveg, det var han.
Han hade varit på sjukhuset, stackarn hade åkt hemifrån 6 på morgonen och fått vänta på sjukhuset hela dagen på nån apparat som skulle undersöka hans mage.
Han hade väldiga problem med sin mage efter en stroke för 6 månader sen.
Han hade väldigt svårt att gå på toaletten fick jag veta, ungefär 5 dagar brukade det gå mellan skitningarna. Ehhh jaha, sa jag.
"Du vet, det svåra är ju att trycka ut det". Jaaaaaha, sa jag.
"Det är ju inte som när man var frisk då man bara kunde sätta sig på skithuset och göra det man ska". Neeehej, sa jag och hoppades att ingen lyssnade till vårt samtal.
Gubben beskrev sig själv som en som alltid hjälper andra (och det är säkert sant, han erbjöd sig att hjälpa mig med väskorna men jag avböjde, han kunde knappt ta sig in i bussen).
Köra bil fick man ju inte heller när man haft en stroke. "Men det gör jag ändå sen några veckor tillbaka". Mhmmm, sa jag.
"Första gången körde jag rakt in i garaget, men där tog det stopp!". Ja förmodligen om man glömmer öppna garagedörren.
Men han var snäll, det var han. Sen hur intressant samtalet var var en annan sak...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar